Hur ser du på dig själv? Hur ser du på andra? Hur uppfattar du allt omkring dig, din omgivning och den värld du lever i? Det här är frågor som rör dina tankemönster. Tankemönster skapar definitioner av oss själva och andra. De är uppfattningar om hur vi själva och andra fungerar. De är uppfattningar om hur vår omvärld fungerar. De styr vårt förhållningssätt till omvärlden.
Tankemönster hjälper oss agera och reagera i olika situationer. De kan ses som ett destillat av vårt belöningssystems arbete – av hjärnan skapade idéer som styr vårt beteende. De baseras dels på vår egen erfarenhet men kan också handla om vad vi sett andra göra.
Vår hjärna använder sig till stora delar av automatik i bemärkelsen processer som ligger bortom det vi styr viljemässigt. Vad som kan verka överraskande är att det vi många gånger uppfattar som viljestyrt i våra liv, till största delen också är automatiserat. Vårt beteende är till största delen automatiserat. Tankemönster utgör en stor del av denna automation. De är resultatet av vår samlade erfarenhet – allt vi har gjort och allt vi gör i livet. Med hjälp av våra tankemönster kan vi skapa oss en bild av det som händer och en förutsägelse av skeendet. I samma stund uppstår förväntningar kring det som händer, förväntningar som rör oss själva och andra inblandade samt det som händer.
Vår uppfattning är att vi kan tänka vad vi vill, när vi vill och hur vi vill men faktum är att även vår tankeverksamhet styrs av dessa mönster. Det är så hjärnan fungerar och måste fungera för att klara av att hantera den stora mängd sinnesintryck vi tar emot. Våra tankemönster hjälper oss att tolka det vi är med om och ta hänsyn till det som händer oss. Vi känner dem som våra uppfattningar, övertygelser och föreställningar. De är ett slags ”mentala vanor” som vi följer utan reflektion.
Vi uppfattar det som att vi tar in information, bearbetar den, bedömer vad vi ska göra och sedan agerar. Det som egentligen händer är att tankemönstren styr både vår uppmärksamhet och vårt agerande. Information vi får via sinnesintryck aktiverar tankemönster i hjärnan. Dessa mönster genererar förväntningar baserade på tidigare lagrad erfarenhet. Förväntningarna stäms sedan av med hjälp av den information hjärnan tar emot och därefter levereras resultatet – hjärnans bedömning av situationen. Med hjälp av tankemönstren skapar vår hjärna en idé om vad som kommer att hända, en automatisk förutsägelse om den aktuella situationen.
Vi är oftast omedvetna om våra tankemönster. Man kan likna dem vid dolda program. De kan tjäna oss väl och då är de utmärkta att ha. De kan även verka hindrande och i vissa fall orsaka mer skada än nytta. När de verkar hindrande för vår utveckling och våra resultat är det motiverat att syna och åtgärda dem. Tankemönster blir tydliga framför allt i de situationer då vi har ett uttalat mål. De gånger vi misslyckas kan det bero på tankemönster – den sort som bromsar vår förmåga.
När vi önskar göra något men inte riktigt förmår kan det handla om vår automatik. Om vi har satt upp ett mål som vi inte lyckas genomföra finns det anledning att fråga sig varför. Tankemönster rör sällan målet i sig utan vägen dit, d v s sättet vi tänker kring det. Det handlar om hur vi uppfattar vår egen förmåga, hur vi uppfattar andra och vår omgivning i stort. Det är dessa tankar som inverkar på resultatet och ibland utgör hinder för oss. De kan vara orsaken till att vi inte når hela vägen fram eller i värsta fall att vi inte ens försöker.
Det faktum att de ibland begränsar oss utan att vi är medvetna om det, gör tankemönster knepiga att utmana. Har vi tur kanske vi av en eller annan anledning försätts i en situation som vi aldrig skulle valt och sedan lyckas mycket bra. Här ges vi en chans att utmana våra vanor och kan överraska oss själva positivt. Vi gör nya erfarenheter som slår hål på vår gamla uppfattning eller med andra ord; vårt belöningssystem triggas och lagrar in nya data i våra tankemönster. Det kan handla om enstaka företeelser som ändå modifierar mönster och gagnar oss väl i förlängningen.
För det fall vi har tankemönster som hindrar oss och vi fortsätter leva med dem, kommer de att fungera som självuppfyllande profetior. Om jag t ex säger till mig själv att ”det där kan inte jag göra för det skulle jag aldrig klara av”, då lär jag förbli passiv. Om du säger till dig själv att ”det där har jag försökt förut men jag har aldrig lyckats”, då lär du inte försöka igen. Resultatet i dessa fall är att mönstret förblir intakt och i förlängningen självuppfyllande. Vissa gånger kanske det inte har någon betydelse medan det andra gånger skapar ånger och tankar kring hur det skulle blivit om vi hade tagit steget.
Att ta steget, att ge sig själv möjligheten att utvecklas och att uppleva nya saker – det är grundläggande för vår motivation och glädje i livet. Som små barn har vi det naturligt i oss men allteftersom vi växer upp skapas våra tankemönster på gott och på ont. Jag bär på mina och du bär på dina. De bildas naturligt genom sättet vår hjärna arbetar på och de är en av anledningarna till vår överlevnad som art. Detta betyder inte att de är nyttiga i alla situationer.
Min övertygelse är att vi alla är värda att få träffa vårt större jag. Med förståelse för hur vår hjärna arbetar ges vi förmånen att kunna moderera vårt beteende. Vi har en otrolig kraft i oss och en personlig förmåga som vi faktiskt inte känner till. Vi vet inte hur stor den är. Vi vet inte vart den kan föra oss eller hur långt.
Det vi alla vet är hur det känns när vi lyckas med något – stort eller litet. Vi vet vilken energi det frisätter och den glädje och stolthet som följer av ett bra resultat. När vi dessutom känner att vi tagit ett hinder eller två på vägen – då har vi trampat in på den väg som leder till vårt större jag. Den vägen handlar om att upptäcka sig själv och den egentliga förmåga både du och jag besitter. För mig är det frihet.
Funderar du kring dina tankemönster?
När tänker du lära känna ditt större jag?
Äg din hjärna.
Allt gott!
Ingrid