Allt levande har en slags inneboende drivkraft. Dess syfte bottnar i organismens överlevnad och fortplantning. Den byggs upp av elektrokemiska reaktioner och processer som omvandlar energi. Det är fascinerande och förunderligt. Allting följer en livscykel, ingår i kretsloppet och har ett syfte. Som människor kan vi fylla ut vårt syfte.
Vår egen elektrokemiska kärna är hjärnan. I hjärnan finns områden och substanser som förknippas med drivkraft. Drivkraften är både en motor och ett sofistikerat målsökande. Om vi spårar från våra mål och bakåt, landar vi i rent fysiska behov såsom vatten, mat och sömn. Vi kommer också att upptäcka annat som är kopplat till hjärnans belöningssystem.
Vår drivkraft kommer till uttryck i vilja. Viljan bor i våra tankar, i våra känslor och i våra handlingar. Vi tänker på det vi vill göra. Vi känner vad vi behöver och vi tar oss för saker. Från det att vi är små expanderar vi vår värld. Medan hjärnan arbetar med att hålla vårt biologiska system balanserat och uppdaterat, tar vi in vår omgivning och ger oss ut på upptäcktsfärd. Vår person formas och vi skapar ett liv.
Om vi skulle göra en schematisk indelning av vårt liv i olika åldrar, har vi våra ungdomsår, vår medelålder och ålderdomen. Lite vasst skulle man kunna säga, att den första delen karaktäriseras av expansion, den andra av konsolidering och den tredje av kontemplation. Av naturliga skäl blir vi alltmer fysiskt inaktiva ju äldre vi blir.
Allteftersom blir våra vanor fastare och ibland blir de fler. Många gånger ger de stabilitet och får oss att må bra. Det kan ändå finnas anledning att göra en inventering då och då. Kanske vill vi bli av med en dålig eller förbättra en bra. Kanske vi vill skapa en ny vana! Nyårslöften är en lysande indikation på viljan att förändra.
Vanor tjänar oss väl särskilt i vissa faser av livet. Vanor innebär automatik, sparar energi och ger stabilitet. Vi är många med ett veckoschema som repeteras. Våra dagar är inrutade på olika sätt. Vår tid är fördelad på olika aktiviteter. Den tid som ”blir över” varierar under livets skeden men denna fritid är viktig för oss.
Vi har ett inre behov av utveckling. Vår drivkraft för oss ut i livet och leder oss in på olika vägar. Den får oss också att växa som människor. Denna del av drivkraften kallar vi ambition. Den handlar vanligen om familj, arbete, hälsa och ekonomi. Med hjälp av vår ambition kan vi fylla ut vårt syfte med annat än det som följt med oss naturligt. Vi kan faktiskt välja och vraka. Vad vill vi göra och vilka vill vi bli? Vad vill vi ha?
Våra vanor kan påverka vår drivkraft. Det är bekvämt med vanor men de kan också leda till att vi blir bekväma. Om vi blir så bekväma att vårt målsökande beteende hämmas, riskerar vi att sluta växa. Ibland är det skönt att bara vara och vi kräver sådana pauser för att må bra. Vi behöver återhämtning för att ladda om. När vi vilat ut men ändå förblir inaktiva odlar vi istället passivitet.
Vår elektrokemiska kärna fungerar så att det som inte används avvecklas. Hjärnan strukturrationaliserar och den kan i detta avseende liknas vid en muskel. Neurala nätverk som används förblir aktiva. De som inte längre fyller någon funktion förtvinar. Hjärnan behöver sinnesintryck. Inte för inte är isolation ett grymt straff. Hjärnan ”svälter” och det gör tydliga avtryck i vår mentala och i förlängningen fysiska kondition.
Vi har alla drivkraft. Min erfarenhet säger mig att den renaste formen är viljan att överleva. Vi känner den i våra behov och den yttrar sig i vår vilja. Drivkraften varierar i styrka. En svagare finns i drömmar och önskningar som rör det vi uppfattar som ouppnåeligt. En starkare erfar vi rent fysiskt. Vi känner tydligt när vi kräver t ex sömn och mat.
Hur tar vi vara på vår drivkraft? Den behöver också näring. Eftersom vi är sociala varelser, stimuleras vi av umgänge med andra. Det kan vara vänner eller främlingar, unga som gamla, två- eller fyrbenta. Ibland har de fler ben än så. Ibland finns de enbart i vår fantasi. Vi märker vilka vi blir inspirerade av. Vi ger och tar med glädje och när vår fantasi och kreativitet. Vi rustar oss.
Att skapa glädje i våra liv, att engagera oss i sådant som är positivt gynnar vår drivkraft. Vi kan också tillvarata vår ilska och kanalisera den på ett konstruktivt sätt – sätta den i arbete och låta den göra nytta. Drivkraft kan öka när något tar form – som när en idé får konturer. Vi blir inspirerade och motiverade. Vi blir mentalt driftiga och känner oss energiska. Här är det dags att agera. Handling leder till förverkligande.
Jag tror att vår drivkraft finns i oss hela livet. Den visar sig i vårt hopp, vår tro och vår vilja. Så fort vi hoppas, tror eller vill någonting, startar vi en process. Vi tänker på något. Tankarna genererar känslor. Känslor kan få oss att agera. Tanke – känsla – handling. De interagerar och kan i förlängningen ta oss hela vägen fram till våra mål. Vi uppnår det vi vill.
Hur utnyttjar vi vår drivkraft bäst? Ja – vad vill du ha? Vad önskar du dig i ditt liv? Det vet du. Du har svaren inom dig. Du vet vad som får dig att må bra. Ibland känner vi det instinktivt. Andra gånger får vi reda på det. Oavsett hur vi kommer till klarhet, är det viktigaste att vi mår bra. När vi gör det, är vi redo att fylla ut vårt syfte – att få känna att det vi gör är viktigt och att vi är viktiga. Det är det finaste vi kan ge oss själva.
Kom ihåg att de grundämnen vi har i vår kropp även finns i stjärnorna på himlavalvet. Vi är en del av något mycket större. Vi ingår i något mycket större. Vi ingår också i ett mycket mindre sammanhang – det som utgör vårt liv. Här är vi skillnaden själva. Det du faktiskt drömmer om, hoppas på och önskar dig, ta det ett steg längre. Låt dina tankar och känslor omsättas i handling. Träffa ditt större jag!
Vad vill du ha?
Stort eller litet, när tar du steget?
Äg din hjärna.
Allt gott!
Ingrid