Cogito ergo sum. Jag tänker – alltså finns jag, deklarerade Descartes. Vår tankeverksamhet blev med detta ett bevis för vår existens. Motsatsvis skulle vi upphöra att finnas till när vi inte tänker. Vad händer egentligen när vi t ex somnar? Hjärnan fortsätter sitt arbete men om vi inte tänker längre, upphör vi i någon mening att existera? Vi är fortfarande i allra högsta grad levande. Vi kan betraktas av andra som är vakna men uppfattar inte oss själva – våra ”jag”. Vi kan vara aktiva i våra drömmar men är i samma stund helt ovetande om verkligheten, den vi upplever som vakna.
Det finns, förutom sömn, en rad tillstånd som påverkar alstrandet av ett jag. Det kan vara allt från sömn, medvetslöshet och narkos till sjukdom och olyckor. Vårt jag kan helt eller delvis raderas och det kan förändras. Tillståndet kan vara permanent, periodiskt eller momentant. Förändringen kan komma smygande eller ske ögonblickligt och utan förvarning. Det finns även en del av oss som väljer att egenhändigt påverka perceptionen av vårt jag. Vi använder olika metoder och tekniker, preparat och kurer i syfte att bland annat må och prestera bättre.
Hur tar vårt jag form? Vad gör att du och jag uppfattar oss som personer? Hur kommer det sig att vi ”finns” endast när vi är vakna? Det kan bero på att vi, i oss själva, är en perception. Vårt jag är en produkt av hjärnans arbete. Varje kväll när vi somnar suddas vi ut. Våra tankar bländas av och släcks. Vi försvinner in i drömmarna och vilan. Våra jag lämnar den verkliga världen och kommer tillbaka först när vi vaknar igen.
När jag skriver detta, är det på dagen sex år sedan jag rullades in i en operationssal och frikopplades helt från mitt medvetande. Om vi som drömmande stundtals uppfattar oss vara i en värld av något slag, så medför narkos en total nedsläckning. Vi är fortfarande i allra högsta grad levande. Vi tas om hand av ett helt team men har inte längre några jag. Vi är på så vis raderade. (Här bortses från fall med utomkroppsliga upplevelser.) Då vi väcks, har vi ingen uppfattning om hur lång tid som förlöpt. Det skulle kunna vara minuter, timmar, dagar eller veckor.
I vår vardag ägnar vi inga tankar åt detta jag. Vi tar det för givet. Vi är våra jag. Vi lever våra liv. Vi har våra minnen och allt som kommer framöver. Vi har våra önskningar, vår egen vilja och våra mål. Från början var det inte så. Som nyfödda hade vi en begränsad repertoar. Under vår allra första tid i livet sker en explosiv nybildning av neuron. Allteftersom kommer vi upptäcka att vi har en kropp och att vi finns i den. Vi börjar orientera oss i vår omgivning. Vi är aktiva, lär oss och formas som individer. Så småningom har vi en vuxen persons liv, en identitet och ett medvetande som innefattar både vårt förflutna och nuet samt våra planer framåt.
Man kan säga att vi inte bara växer upp utan även växer fram i takt med att vår hjärna utvecklas. Det är genom vår hjärna vi upplever vår omvärld. Den är också upphovet till vårt jag och erfarenheten av att finnas till. Allt vi uppfattar och allt vi erfar alstras av vår hjärna. Vårt jag formas i vår hjärna. Den processar information dygnet runt. Hur vi erfar världen omkring oss baseras på dess arbete. Vi är med andra ord vår hjärna.
Vi uppfattar världen inte som den är utan som vi är. Man kan ta det ett steg längre och hävda att vi uppfattar världen på det sätt den är till nytta för oss. Det innebär att allt det vi upplever som objektivt, verifierbart och sant i vår omgivning, oftast bara är en förlängning av det sätt på vilket vår hjärna arbetar. Vår verklighet skapas av vår hjärna och det vi upplever är resultatet av dess förutsägelser. Vad vi uppfattar som sant är inte alltid sant i en objektivt verifierbar mening. Vi ser världen i ett begränsat spektrum. Vi ser den så som den processas av vår hjärna och i den variant våra sinnen klarar att registrera. Trots hjärnans filter och automatiserade processer, uppfattar vi det vi upplever som sant. I realiteten är denna värld konstruerad av vår hjärna precis som upplevelsen av vårt jag.
Hur upplever vi vårt jag? Känslan av att ha ett jag kan delas in i olika aspekter. En är den att vi finns i en kropp. En annan är att från denna kropp har vi vår utsiktsplats. Ytterligare en är vår egen vilja och upplevelsen av att vi agerar i egen person samt styr och bestämmer i våra liv. Vi har också vår egen historia, vår självbiografi samt ett sammanhang vi lever i – vårt sociala liv. Allt detta ingår i vårt varande. Alla dessa delar ingår i vår upplevelse av ett jag.
Om vi för ett resonemang kring att överlevnad är alla organismers primära instinkt, har all bearbetning av sinnesintryck sin utgångspunkt i bevarandet av oss själva. Hjärnan strävar efter balans – en organismens balans. Den arbetar i grund och botten för vår överlevnad och skapar kontinuerligt förutsägelser om det vi upplever i syfte att vidmakthålla denna balans.
Allt vi upplever känslomässigt handlar i praktiken mer om vad hjärnans förutsägelser ger upphov till än vad som faktiskt händer i stunden. Förutsägelserna baseras på lagrad information. Med andra ord är vår förståelse av det vi är med om baserad på tidigare erfarenhet. All den data som tas emot via våra sinnen blir kontinuerligt filtrerad, sorterad, uppdaterad och gallrad. I vissa fall kan denna informationsbearbetning även ge upphov till förvanskning och förfalskning, allt för att skapa ordning och sammanhang.
Vår verklighet, din och min värld, är en värld som uppstår i hjärnan med hjälp av våra sinnen. Allt vi ser, hör, känner och alla lukter och smaker vi upplever, är resultatet av vår hjärnas arbete. Våra sinnesintryck bearbetas och resulterar i ett slags ”kontrollerade hallucinationer”. Innanför skallbenen arbetar vår hjärna i totalt mörker och isolerad från verkligheten utanför. Med hjälp av elektricitet och kemiska substanser skapar den samma verklighet med en signalhastighet som kan nå över 400 km i timmen.
Lika lite som vi tänker på att vår planet roterar i hög fart, lika lite kanske vi tänker på hur vår värld uppstår varje gång vi vaknar. Vi upplever oss som personer i första hand – som enskilda individer med privata sammanhang. Vi väljer och bestämmer hur vi vill forma våra liv. Man kan dock ställa frågan om det är så. Det finns olika teorier. Om vi tänjer på vår uppfattning kanske en annan bild träder fram. Ibland kan det vara nyttigt att tänka efter. Ofta blir det också spännande.
Hur tror du att ditt jag och din värld alstras?
Äg din hjärna.
Allt gott!
Ingrid