top of page

Vem är du?

Vem är du egentligen? Funderar du någon gång på vem du är? Tänker du på vad du är för slags person, var du hör hemma eller vilka du föredrar att vara med? Det finns nog perioder och faser i livet när många av oss, av ett eller annat skäl, funderar kring vilka vi är? Är vi på rätt plats? Trivs vi där vi är? Är vi på en bra väg framåt?


Varför funderar vi över detta? Varför är det viktigt för oss? Det enklaste svaret kanske är att vi är sociala varelser. Vi trivs tillsammans med andra, särskilt dem som är lika oss själva. Vi har behov av att ingå i ett sammanhang, känna att vi är en del av något och är behövda. Det kan också komma av ett sökande, av ambition eller det faktum att vi rör oss bort från något destruktivt.


Vikten av att veta hör ihop med trygghet, tror jag. Om vi vet vad som bor i oss kan vi enklare hitta vår väg framåt, vår ”uppgift i livet”. Vi behöver ha kontur på vår egen person för att kunna navigera väl i vardagen och ta konstruktiva beslut. Det handlar i grunden om att må bra. Om jag vet vem jag är, blir mina behov klarare och vägen fram enklare att hitta. Om jag vet vem jag är, vet jag också vad jag går för. Jag vet vad jag håller för – vad jag klarar av. Jag uppfattar mig som robust.


Min äldsta brorson blev en gång hånad för att han cyklade till skolan med hjälm på sig. Han var ensam och de var flera stycken. De gjorde sig roliga över detta och tråkade honom. De skrattade åt honom och talade om för honom hur löjlig och töntig han var som hade hjälm. Han tittade på dem och sa: ”Ja, jag har hjälm på när jag cyklar och det är för att jag, till skillnad från er, har något att skydda.”


Det är utmaningarna som definierar oss till slut. Jag fick veta vem jag var när jag blev sjuk. Det var mitt livs största utmaning. En tanke kom tillbaka gång på gång; hur dålig jag än känner mig idag så vet jag vad jag går för. Det handlade inte om fysisk styrka utan mental. Det var inte fråga om vad jag behövde klara av utan vad jag visste att jag var kapabel till. Självkännedom.


Ibland säger vi att man aldrig riktigt kan lära känna en annan människa. Frågan är om det också gäller oss själva. Vi förändras hela livet igenom. Allt vi är med om och allt vi lär oss fyller på vår erfarenhet. Vi formas och omformas. Vi får nya och andra perspektiv. Det händer också att vi utmanas stort. Livet kan bli mer eller mindre komplicerat.


Att ta sig igenom svårigheter skapar självkännedom. När vi går igenom något, krävs vi på en prestation. Personligen tror jag att det alltid finns någonting gott att utvinna ur sådant som drabbar oss. Eftersom vi blottas, ges vi en rikare förståelse om vilken styrka vi bär inom oss. Våra reaktioner har sin egen skala men lyckan är att vi kan hitta det fina vi bär på. Vi ges möjligheten att hitta det, ta hand om det och att förvalta det.


En utmaning, positiv eller negativ, har flera lager. Det första är utmaningen i sig – det vi står inför. Det andra lagret är att faktiskt ta sig an den och ta sig igenom den. Det tredje är att förstå och omsätta denna erfarenhet på ett konstruktivt sätt. Även vid förluster går det att hitta frön till något nytt. Det kan ta tid men om vi ger oss själva det utrymmet och tar hänsyn till det vi känner, då kan vi lära oss saker om oss själva.


Ju mer vi vet om oss själva desto bättre rustade är vi. Självkännedom växer ur erfarenhet. Varje dag bjuder livet på upplevelser som ger detaljer om oss som personer. Ibland kan vår självkännedom bli mer av en ram för oss. Vi säger till oss själva att vi inte kan. En vän till mig förklarade att hon inte kunde kontera för hon var så dålig på ekonomi. Jag svarade henne att jag inte ens visste att hon hade läst företagsekonomi. ”Nej, det har jag inte heller”, svarade hon.


Hur blir man dålig på något man aldrig lärt sig? Det måste vara höjden av skicklighet.


Min tanke är att vi förändras hela livet igenom. Vi lär så länge vi lever. Frågan är om vi någonsin blir helt klara över vilka vi är och kanske det vore trist… Om vi undviker den där ”ramen”, gör oss fria från den, kan livet bli mer av en upptäcktsresa. ”Vem är du?” kanske mer handlar om ”Vem är du idag?” Om utmaningar får oss att växa, kanske frågan istället bör vara ”Vem vill du bli?”


Det är hela tiden ett nytt nu. Vi blir hela tiden nya jag i stort och i smått. Varje upplevelse färgar vår person. Varje stund gör ett avtryck av något slag. Våra liv innebär rörelse i någon riktning. Vi är i ständig förändring. Huruvida den förändringen gagnar oss eller ej är till stor del upp till oss själva. Somligt är oundvikligt medan annat, av allt det som händer, ger oss alternativ. I dessa situationer är det som min bror säger; man har alltid ett val. Vi kan välja.


Självkännedom handlar inte bara om att förstå oss själva och det som pågår inom oss. Det handlar också om vår innersta kärna och vår känsla för rätt och fel – vad som är rätt eller fel för oss. Vi kan kalla det vår inre kompass eller våra ränder. Du har dina ränder och jag har mina. Vi vet när vi hamnar fel. Vi känner det. Förr eller senare kommer tecknen på att vi kommit ur kurs. Vårt stora ansvar i livet är oss själva. Vår primära uppgift är att följa vårt innersta. I förlängningen handlar det om att må bra.


Även om vi aldrig blir riktigt klara över vilka vi är så finns det två saker som är viktiga. Den ena är att känna sin kärna och värna den. Det är då man kan svara på varför man använder cykelhjälm. Den andra är att lägga vikt vid vad vi vill, fokusera på det positiva och göra praktik av våra personliga drömmar. Stort eller litet – vad drömmer du om? Vad bor i dig? Hur ser din passion ut?


Jag skulle kunna lura mig själv att jag självklart var född till … att bli en stor stjärna. Jag drömde om det men det är inte samma sak som att veta. Kallar vi det ödet? Vad kallar vi det? Jag kallar det kärlek.” Keith Richards


Vem vill du bli?


Öppna ditt hjärta!

Allt gott!

Ingrid

Fyrhusetcoaching@gmail.com

4 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Cogito ergo sum. Jag tänker – alltså finns jag, deklarerade Descartes. Vår tankeverksamhet blev med detta ett bevis för vår existens. Motsatsvis skulle vi upphöra att finnas till när vi inte tänker. V

Den mest avancerade av dem alla är vår egen hjärna. Innesluten i totalt mörker skapar den varje dag en föreställning åt oss – vår egen verklighet. Vår magiker arbetar i det dolda och den underhållning

Hjärnan är den mest komplexa struktur vi känner till i universum. Den är en del av vårt centrala nervsystem och styr samtliga kroppens funktioner. Nervceller finns inte bara i hjärnan utan även i vårt

bottom of page